Nu har jag precis bakat rågbullar som vi ska äta till frukost imorgon :-)

När jag kom hem från jobbet idag så upptäckte jag att brödet var slut, husmor som man är ;-) så ställde jag mig och bakade bröd.

Nu när brödet är klart så är det bara det jobbiga kvar - att stå emot den goda doften som får en att vilja äta upp alltihop på en gång, tänk ett nybakat bröd som är så varmt så smöret smälter, mums!

När jag åker till jobbet på morgonen så känns det som jag medverkar i

The Truman Show, jag möter samma bilar varje dag på nästan exakt samma ställe.

Jag kan sitta och tänka att snart kommer den där blå skåpbilen med reg.nr SXN--- och vips så kommer den.

 Jag har funderat på att jag ska börja "heja" på de bilar som jag möter varje morgon, men så tänker jag att de säkert inte har uppmärksammat att de möter mig varje morgon, fast vad gör det egentligen om man "hejar" lite på människor som man inte känner????? På torsdag (imorgon är jag ledig)ska jag "heja" på de andra skådisarna i The Truman Show ;-)

 The Truman Show är science fiction utan rymdraketer och monster, men dock klassisk science fiction med det rätta "hur skulle det vara om..."-greppet. Hur skulle det vara om en människa skulle leva hela sitt liv i en direkt tv-sändning utan att själv veta om det. Detta är fallet med Truman Burbank (Jim Carrey) som sedan födseln varit i huvudrollen i en tv-serie om sitt eget liv. Truman lever och bor i en idyllisk liten stad där alla känner alla och solen (nästan) alltid skiner. Det som Truman inte vet är att hela hans hemstad är en enda stor tv-studio med kameror och mikrofoner överallt. Alla stadens invånare, inklusive Trumans familj och vänner, är skådespelare.
   Naturligtvis kan det inte fortsätta så här i all evighet. Sakta men säkert börjar Truman misstänka att allt inte riktigt stämmer i hans lilla värld. Då Truman sedan besluter sig att resa bort från sin hemstad får han märka att det inte går riktigt så enkelt.