Jag var så nervös när jag åkte till sjukhuset igår så flera gånger glömde jag bort vad vi pratade om mormor och jag.

Väl inne så fick jag först göra mammografi........de tod 4 bilder och fy farao vad ont det gjorde, sen ut i väntrummet igen tills jag vart uppropad för att göra ultraljud.........sköterskan kom in och sa att doktorn ville ha fler mammografibilder så det var bara att klä på sig och gå tillbaka.

När jag väl var inne i ultraljudsrummet igen så fick vi sitta och vänta i 40 minuter tills sköterska kom och sa att doktorn tyvärr hade varit tvungen att åka hem för hennes pappa hade blivit akut sjuk men jag skulle få göra en punktion innan jag fick åka hem och sen komma tillbaka en annan dag och göra ultraljudsundersökningen......................stor
förvirring i mitt huvud då!!!!!!  visste ju inte om de hade sett något på bilderna.

När jag kom till onkologen som skulle göra punktionen så sprutade tårarna, jag var så jäkla rädd.

Mannen som skulle sticka sprutan i mitt bröst letade upp området som kändes ojämt i mitt bröst och så stack han för att suga ut vätska (trodde att det skulle göra ondare faktiskt) jag frågade honom om han skulle kunna se något på en gång på vätskan "ja, men jag brukar vilja sitta i lugn och ro" sa han

Han gick iväg med provet och kom tillbaka efter en ganska kort stund och sa att provet såg bra ut..........jobbig som jag är så frågade jag om det fanns cancer i provet och då sa han "nej det fanns ingen cancer i den vätskan" sen fick jag åka hem.

Så nu ska jag vänta på att en doktor ringer mig och säger när jag kan komma in och göra den sista undersökningen och lämna ett riktigt besked till mig om vad jag har i bröstet, trots att onkologen sa lugnande ord så är jag fortfarande orolig.